pointless.
igår var dagen då jag lyckades komma undan.
och idag är dagen då jag halvt lärde mig att hantera det bättre än förut. men fortfarande är jag precis lika arg och frustrerad över att jag lät det hinna ikapp mig och krypa in under skinnet som innan.
och nu är stunden då det övertar mina tankar. igen
och jag vill inte vara ensam. inte nu. men jag vågar inte säga stanna. eller fråga. känslan av att vara påträngande är för stark
Kommentarer
Trackback
