...


by anonymous


you can't play on broken strings

fick tillbaka internet efter 37 dagar. tys har nog bästa servicen de alltså. Tänker trotsa regnet och tillbringa dagen på diverse hälsovårdsstationer och loppisar.

undrar om du hör vad jag tänker

spenderar påsken hemhemma. hittills har jag hunnit återuppta kontakter, spelat mastermind med brodern som icke klarar av att förlora, worked my ass of sådär oväntat, längtat tillbaka till ett år sedan, dampat så sjuttons, oroat mej o skrattat sådär så man får kramp.

jag lovade att försöka igen men du har stulit all min ork

drinking games utan dricka, bandkvällar och höga staket, en alexandra som verkar tro att man lider av näringsbrist (inget fel med det alltså). nollnoll cent på kontot o ett internet som inte kan fixas utan att man skickar ett mail till webmastern. desperata hemmafruar, sixpence none the richer och joshua radin på högsta volym, kaffe i oranga muggar. stress, hemligheter och mindre gott humör.


när långa nätter inte gör som man vill

och när det känns som om vartenda frågande ord drar oss närmare stupet. när gränserna blir grumliga och varenda rättmätig önskan ses som tjat. när man vill lita på moralen hos sitt eget kön och ändå inte kan tillräckligt.                                                                                                                                                                                                         när man är fast här.

captain obvious

när jag satt på tåget i måndags insåg jag att sloganen (?!?) Luonnollisesti-VR!, faktiskt stämmer. klart att det är ekologiskt och naturvänligt med tåg som antingen saknar bromsar eller inte rör sig framåt alls.



information om min dag och hur jävla retarded jag känner mig (ursäkta svärordet)

dagen då man borde åka pulka och äta fastlagsbullar. dagen då telefonsamtal till studenthälsovården resulterar i 38 pers i telefonkö. dagen då tänderna ilar som fan och all världens värktabletter inte hjälper. dagen då skolhälsovårdaren ringer och berättar att hon kan fixa mina öron om ett dygn och man droppar öronen så man är fullkomligt döv i flera timmar.

och jag ville bara få det sagt

dra åt helvete.

bitch, please

jaha, pikkulaskiainen. ska hoppa i min ROSA! halare o bege mig till E & A. hejhejhej. (ps. känns som det mest vettiga jag gjort idag var att spana halare me snyggare färger än min. och tandvärken förstås.)

Jag kan ha glömt din vaksamhet, jag söker inte mer än sympati [Eller jo det gör jag visst]

ni vet det där barnprogrammet som gick på svt1 för ett par år sedan? häxan surtant alltså. skulle jag spelat den rollen idag skulle serien stämplas K18 på grund av våldsamma scener och skottlossning.

i might wanna return

tisdagen 7 februari var dagen då jag hade vårfeelis i ett par timmar, och satt i korridoren/trappuppgången på en sten å solade. tänkte att jag skulle prova skriva ett blogginlägg. det var 8 h sedan.
känns extra svårt att börja skriva igen nu, för långt uppehåll. för mycket att berätta kombinerat med före lite tid fungerar inte så bra.

testing.  testing.  testing.  testing.

failure

tydligen lyckades jag faila med att länka. nåjaaaaa. här : hanhondemvidujag.blogspot.com

one last try

låt oss se ifall min skrivmotivation blir större här.

25.4.1992-25.4.2011

igår kl 01.02 hade jag lyckats undvika att dö ännu ett år. och på samma gång kom jag ett år närmare klimakteriet (YEAH MOTHERFUCKER)
improviserade födelsedagspresenter av ett antal gullamänniskor :
  • flytande knäck i pappersformar, GB GLACE - Summer is a state of mind-skylt samt två dörrhandtag som påminner av snurror av mina ädla vänner J, J och E.
  • två påskägg i miniform av min bror
  • ett kort av min syster
  • money från föräldrar och farmor
  • en saknad slangbella från två år tillbaka och en "upphittad" varningsskylt från trebeningen. slangbellan gick tyvärr i kras pga karamusklersuppvisning.

Om

Min profilbild

RSS 2.0