ont om rutiner, gott om dåliga vanor
Tänk att du befinner dig i en dal, där alla dina vänner och klasskompisar och mindre goda vänner bor i små hus tätt intill varandra. du bygger en koja av ett täcke med sina syskon, varefter en häftig storm blåser in över staden och tältet dras iväg. som tur är hittar du alla tre, krossade men vid liv. du är glad igen och leker med din högteknologiska sändare, som kan skicka textmessages till alla som bor i den lilla dalen. tills din mor säger att den lilla pojken du räddade inte alls är din bror, utan din kusin i samma ålder. du fortsätter sända meddelanden på din hemliga sändare, och far på en biltur med de två flickorna som är kvar i din syskonskara, krockar och vips är de alla döda. väl hemma i den lilla dalen är du förstås enormt lessen, och istället för medkänsla eller hat får du en massa meddelanden på din hemliga sändare om kaffepaus, kafebesök, kaffe med bulla i köket, ska vi fara på en kaffe?
jepp. det var en dröm, och M lyckades väcka mig ur min slummer i det ögonblicket då jag vrålade att jag hatar kaffe. orsaken till vredesutbrottet och drömmen kan kanske vara bristen på kaffepulver i vårt skafferi.
sometimes all we need is some patience, laugh and cigarettes
som tur var lejdon endast av det kortare slaget idag. för att rädda emilyn från matematiken gick bäbisarna 40 b 27 till trappuppgången bredvid i endast badrockar och provisoriska badkläder för att bada badkar med badskum. rent hår, glada människor och roadtrip till godisbutik om tio minuter. ja, mitt goda humör är tillbaka.
inlägget där ordet förbannat överanvänds
och inom de senaste 30 minuterna har jag :
- lämnat in miniräknare och maols för att kunna skriva en mattestudentsskrivning imorgon
- förbannat studentexamens nämnden för att ge mig världens sämsta betyg i mitt eget modersmål
- förbannat mig själv eftersom det är mitt fel att jag tydligen absolut inte kan skriva en jävla uppsats okej
- slösat alla mina pengar på cigaretter
- fått megalejdon.
och idag ska jag göra ingenting, ingenting, ingenting. förutom att läsa på den förbannade hälsan och matematiken.
och sätta mig i peugeoten och köra vansinnigt för att få bort den här förbannade känslan av megalejdon på allt och alla och mest mig själv. thank you matriculation examination.
peace and love festival 2011, Borlänge, Sverige
Kings of Leon, Volbeat, M.I.A, Håkan Hellström, 30 Seconds to mars, All time low, Oscar Linnroos, Foreigner, Journey, The Sounds, Säkert! och Mimikry.
GIMME ca 250 euro?
stranger things have happened i know
fina fina fin klänningen ♥ hm
falling down on a sunny day
weheARTit ♥
i'm talking to you, but you're not listening
weheartit ♥
om du ler när det regnar och fångar min blick i en tid där ingen nånsin ler och fångar min blick
på tal om, min syster och mor åker på spontanresa till Alanya, Turkiet imorgon. cutiepies
yes, I'm disappointed, sad, everything. and no, none of you are the problem. keep asking, you'll be.
idag har jag lyckats skriva en mattepreliminär, flätat håret för att inte somna, ätit lasagne (och lite senare megaonyttig mat omnomnomn). nu sku nog nån få komma och hämta upp mig härifrån så jag inte dör av tråkighet. alternativet är en promenad med first aid kit i öronen och sånt som gör att jag kommer drabbas av sjuhelvetes mycket sjukdomar när jag blir äldre i käften.
shot down and post, imagine although it's hundreds of dreams taking place around you
förresten var det 7 mars igår. som in antagningarna-till-högre-utbildning-startar-sjundemars. som i vad-fan-ska-jag-göra-nästa-år-sjundemars och tänk-om-jag-inte-slipper-in-till-något-alls-sjundemars. shit. men idag är det 8 mars. YES. igen.
swing, swing, swing the spinning step, you wear those shoes and I will wear that dress.
igår gick jag på loppis med denhär gullungen ♥
vilket resulterade i det här
dethär
dethär
och denhär
9,70. vilket betyder att jag fortfarande har större delen av my money for this month kvar. YES. (om man ignorerar att det man egentligen skulle ha ut från staden var nytt smink och skor.)
berätta hur du gör, berätta hur du gör
livet blir lite intressantare om man provar på att stå stilla i en korsning i ca 5 min eftersom man är säker på att en bil från höger kommer körande på ca 5 kms håll. allt för att vara säker på att inte bli påkörd. till slut är det till och med ganska bekvämt. ibland händer sånt när man umgås med folk som inte är av den normala typen. vad normal nu egentligen är
so here we are, still going strong
idag tänkte jag faktiskt vara aktiv studerande och pusha att jag verkligen blir student i vår. och det hann jag med i exakt 20 minuter (med en lillasyster under bordet) tills moders telefon ringde med morbror i andra änden. modern tyckte att högsta prioritet var slalomåkande i Lappo med kusiner, istället för studentkalas i vår. in i det sista höll jag min pulka hårt i handen, tills min mor (som btw endast åkt pulka en gång sedan hon var elva och aldrig någonsin vågat stiga ett par slalompjäxor) insisterade på att de resterande 4 timmarna i kylan skulle spenderas i backen. och jag föll inte. som sysslingen och jag kom överens senare på kvällen under vårt 40 minuters konstanta babblande : att inte falla en enda gång i backen första gången man åker slalom sedan 4 års ålder är en bra merit i cv:t.
