love is watching someone die

idag tänkte jag faktiskt vara aktiv studerande och pusha att jag verkligen blir student i vår. och det hann jag med i exakt 20 minuter (med en lillasyster under bordet) tills moders telefon ringde med morbror i andra änden. modern tyckte att högsta prioritet var slalomåkande i Lappo med kusiner, istället för studentkalas i vår. in i det sista höll jag min pulka hårt i handen, tills min mor (som btw endast åkt pulka en gång sedan hon var elva och aldrig någonsin vågat stiga ett par slalompjäxor) insisterade på att de resterande 4 timmarna i kylan skulle spenderas i backen. och jag föll inte. som sysslingen och jag kom överens senare på kvällen under vårt 40 minuters konstanta babblande : att inte falla en enda gång i backen första gången man åker slalom sedan 4 års ålder är en bra merit i cv:t.