love is watching someone die

igår kl 01.02 hade jag lyckats undvika att dö ännu ett år. och på samma gång kom jag ett år närmare klimakteriet (YEAH MOTHERFUCKER)

det tar sjukt att befinna sig där man inte vill befinna sig. och ännu lite sjukare gör det att veta att möjligheterna att slippa från byn för en längre period än 3 timmar är i det närmaste obefintliga.

gårdagens höjdpunkter :

om ni vill veta så huserar jag för tillfället och 20 dagar framåt i byn där jag bott från och till i snart 10 år. kroppen och sinnet är helt slut, funktionerna strejkar och glassen i frysen finns inte mer. men vad gör man inte för att få sin grundexamen inom ungdoms och fritidsinstruktion färdig. en höjdpunkt är ju att det finns en möjlighet att 8 av mina 13 praktikdagar ger mig lite pengar.

när jag blir frusterad hålls det inom mig till viss mån. men efter tillräckligt mycket fortgående frustration och stress och ångest över studentfest eller inte gör det mig bara mer frustrerad och till slut förbannad. då brister mina tårkanaler för att jag blir så jääävla förbannad över att mitt samvete inte tillåter mig att skaka om, ropa och få människor att fatta. det och min glömska gör mig övertygad om att hon som födde mig faktiskt är min biologiska mor.

o så lever jag glatt på 30 euro i en månad. ioförsig är det mitt eget fel som satt mig i skiten. o ifall 120sängen införskaffas är min budget på 10 euro, men det är okej. jag har levt 3 veckor på mindre än så. dagens program är: