ont om rutiner, gott om dåliga vanor

Tänk att du befinner dig i en dal, där alla dina vänner och klasskompisar och mindre goda vänner bor i små hus tätt intill varandra. du bygger en koja av ett täcke med sina syskon, varefter en häftig storm blåser in över staden och tältet dras iväg. som tur är hittar du alla tre, krossade men vid liv. du är glad igen och leker med din högteknologiska sändare, som kan skicka textmessages till alla som bor i den lilla dalen. tills din mor säger att den lilla pojken du räddade inte alls är din bror, utan din kusin i samma ålder. du fortsätter sända meddelanden på din hemliga sändare, och far på en biltur med de två flickorna som är kvar i din syskonskara, krockar och vips är de alla döda. väl hemma i den lilla dalen är du förstås enormt lessen, och istället för medkänsla eller hat får du en massa meddelanden på din hemliga sändare om kaffepaus, kafebesök, kaffe med bulla i köket, ska vi fara på en kaffe?

jepp. det var en dröm, och M lyckades väcka mig ur min slummer i det ögonblicket då jag vrålade att jag hatar kaffe. orsaken till vredesutbrottet och drömmen kan kanske vara bristen på kaffepulver i vårt skafferi.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0